liten gröning

Bard20maj2007iDN

Talarstolpar första maj

I min nya ovana roll som ordförande för arbetarekommunen var detta ungefär vad jag sa som inledning på vårt förstamajfirande i Upplands Väsby.



Mötesdeltagare!

Idag, på arbetarrörelsens egen högtidsdag samlas vi för att manifestera vår solidaritet med de utsatta i hela världen.
Den gränslösa solidariteten behövs i tider som denna;
När vi hör om illdåd i Zimbabwe. När vi hör om saboterade val i Nigeria och människor som skjutits ihjäl för sin vilja att gå och rösta.
När vi ser hur barn och kvinnor utnyttjas som arbetskraft i låsta fabriker, eller säljs som sexslavar
När vi hör på nyheterna om ännu en bomb någonstans i Irak, om ännu ett ihjälskjutet barn i skuggan av en pervers mur i Palestina.

När ännu ett skott ekar i Darfur.

Då behövs den gränslösa solidariteten, då behövs första maj.

När vi vet att klyftorna ökar och att vi varje dag får höra en stöddig moderat i teve eller radio eller fullmäktige som säger ”vi har fått mandat att göra” . Fast de menar makt.
De har makt att strunta i de svaga och utsatta.
De har makt att sänka skatten för dem som redan har; villaägare, förmögna, välbetalda – men de har också makt att strunta i pensionärerna, hyresgästerna och deltidsarbetande ensamstående småbarnsmammor.
Maktalliansen.

De har faktiskt makt att göra någonting åt problemen, men de gör precis tvärtom, de ökar klyftorna och delar ut 65 miljarder kronor i skattesänkningar som de inte vet hur det ska kunna betala.
Men vi vet. Vi vet att det alltid blir de svagaste som får bära bördan när högern sätter på sig spenderbyxorna!

Mötesdeltagare.
DÄRFÖR samlas vi idag för att protestera.
Därför samlas vi idag för att manifestera.
Alla ska med. Alla behövs!

Mötesdeltagare.
Årets första-maj märke hedrar minnet av en stor politiker. Sten Andersson hade just den där förmågan att koppla ihop det stora internationella, med det lika viktiga som händer här hemma.
Han hade också som gammal partisekreterare en känsla för hur viktigt det är att vårda partiet, allt det där som handlar om organisation, om utbildning, om agitation, om att värva medlemmar och att vårda medlemmar och ta hand om partiet.

Ska man hedra hans minne ska man bära med sig detta att det finns en rak och röd tråd från fackföreningsrörelsens krav på rimliga löner, god arbetsmiljö och rätten till kollektivavtal över till solidariteten med utsatta människor i hela världen och generationer som kommer efter oss.

Så här formulerade Jan Eliasson detta:
- Sten Andersson stod för passion för politik, medkänsla med de utsatta, respekten för mänskliga värden och respektlöshet för konventioner och falsk auktoritet.

Jag har med mig två brev hit. Det ena kommer från Mona Sahlin som bland annat skriver:
Partivänner!
….
Vi står för en politik som bekämpar arbetslösheten, inte de arbetslösa.
Vi socialdemokrater vill satsa på vår gemensamma framtid, trygghet och en välfärd för alla. Därför behövs du mer än någonsin. Vi måste visa att vi inte accepterar regeringen Reinfeldts orättvisa politik. Därför behöver vi varandra!

Du behövs i framtidsdebatten. Läs vår nya pocketbok "På väg".
Hör av dig med dina förslag och synpunkter till Socialdemokraterna där du bor eller direkt till någon av våra fyra rådslagsgrupper:


På tio år, kamrater, har socialdemokraterna förlorat nästan hälften av sina medlemmar, detta är den bistra sanningen. Vi krymper ihop och kommer att försvinna om vi inte tar tag i det där på allvar.
Utan medlemmar har vi inget parti.
Och har vi inget parti, så kan vi inte heller slåss för sanning och rätt här hemma, eller slåss för mänskliga rättigheter och utsatta människor i resten av världen.
Har vi inget parti så tystnar den enda stämma som med trovärdighet kan, och vill, ta ansvar för att lämna över en ren planet till våra barnbarn och generationer som ska komma.

Därför har jag med mig ett brev till, och det är inte till Upplands Väsbys arbetarekommun, utan från oss. En utmaning och så här står det bland annat i brevet:
…
På ett enda år lyckades det franska socialistpartiet fördubbla antalet medlemmar, under ledning av presidentkandidaten Ségolène Royal. Hon gjorde det med lyhördhet, öppenhet och nya mötesplatser. Hon vågade göra allt på ett nytt sätt och hon har breddat demokratin i partiet.
Jag kommer att säga till mina kamrater: Vi siktar på att fördubbla medlemsantalet till hösten 2009, på två år.
Jag utmanar våra två närmaste arbetarekommuner att göra detsamma.